QUE??? Norsk og svensk ordliste i rubriklinjen här -----------------------------------------> lyft blicken ett hack upp!

*********************************************************************************************************

23 augusti 2012

Blodsband

Här skriver Ann-Sofie om mötet med en Moster som hon senast mötte för 15 år sedan. Åhh....jag vet precis vad hon menar! Det där nära släktskapet som finns trots att åren går och det kanske inte är så ofta.

Själv har jag samma känsla när jag och DarlingMams träffar Moster, hennes dotter
(min syster, självbestämt av oss) min systers döttrar (mina kusinbarn alltså) och den
ena dotterns två småflickor. Jag känner hur stark den släktkänslan med kvinnor är,
det är mycket mer tryck i den än med männen!

Och då blir jag lite gråtmild i bröstet.

11 kommentarer:

  1. Känner igen det :-) men för mig gäller det mina fyra morbröder i Finland, vi kommer aldrig långt ifrån varandra, bara geografiskt.

    SvaraRadera
  2. Min så-nära kusin dog för drygt 10 år sen, men jag vet vad du menar!

    SvaraRadera
  3. Blodsband är blodband. Så är det bara! :-)

    SvaraRadera
  4. Det är fel på mig. Jag har aldrig känt så......får ut och leta känslor! Kram

    SvaraRadera
  5. Visst är det något speciellt med släktband. Vi är många och utspridda men det finns starka känslor helt klart.

    SvaraRadera
  6. Jag kunde inte sagt det bättre själv... PRECIS SÅ KÄNNER JAG DET OCKSÅ ♥!

    SvaraRadera
  7. Mmm det är en underbar känsla.

    SvaraRadera
  8. Jag träffar inte mina kusiner så ofta, men när vi ses så är det som om det inte har gått lång tid sen sist. Nu har jag manliga kusiner men det är samma där.

    kram

    SvaraRadera
  9. Det är en härlig känsla och som du säger så är det inte alla man har den med

    SvaraRadera
  10. Så fint! För mig var det tvärtom när jag träffade min syster efter sisådär 15 år.... :-(

    SvaraRadera
  11. Härligt med den känslan! Den kan man inte ha med alla...

    SvaraRadera

Ja, och...?