QUE??? Norsk og svensk ordliste i rubriklinjen här -----------------------------------------> lyft blicken ett hack upp!

*********************************************************************************************************

06 maj 2012

Medmänniska?

Idag läste jag ett inlägg hos Guldkryckan (här), om att stanna och kolla om någon ramlat ihop någonstans. Jag gör alltid det, jag måste, för alla som utgör hälsopersonal är pliktiga att göra det. Jag brukar också alltid stanna vid en olycksplats även det redan finns folk där, för jag kan ju vara den första med riktigast kunskap. Jag har upplevt att folk som stannat gjort helt fel bedömningar pga chock, så man ska inte ta något för givet.

Jag brukar också försöka stanna och erbjuda hjälp om jag ser någon stå på vägrenen med varselblink. Stort sett har jag alltid fått hyggliga tilbakemeldinger. Men, och ett stort men; när jag kör på natten så vågar jag inte! Och här har jag en evigt pågående kamp med mig själv; jag är så rädd att själv hamna i trubbel om det är nåt muffens
med den som stannat. På natten är det ju mindre trafik (jag är klar över att detta är dubbelbottnat). Kanske jag vågar nästa gång?

Hur tänker ni/vad gör ni?

13 kommentarer:

  1. Jag har inte stor kunskap i sjukvård så står det en massa folk vid en olycksplats åker jag vidare för att inte vara i vägen.
    Och stanna på natten när jag är ensam skulle jag aldrig göra pga att det är så mycket skumt ute numera.
    Förr kunde jag tänka mig ta upp liftare, men inte längre och det är synd egentligen.
    Ha en fortsatt skön söndag!!!

    SvaraRadera
  2. Jag resonerar som Paradiset skriver. Men här i stan stannar jag alltid, för det händer ibland att de som stannat inte tänkt på att ringa ambulans/polis. Och det händer ganska ofta att jag säger till personal i tunnelbanan om det är någon påverkad person som inte verkar kunna ta hand om sig själv. Personen kan ju råka trilla ner på spåret. Men jag skulle inte gå emellan personer som slåss.

    SvaraRadera
  3. Er jo plikta til å stoppe, som sjukepleier.. Og har (heldigvis)ikke vært oppe i så mange slike situasjoner.. er faktisk litt min største skrekk å være første på plassen, eller bli kallt opp over høytaler.. Men må en så må en. Og ja, har vært med på to trafikkulykker, og har opplevd å høre etterlysing etter sjukepleier/lege over høytaler.. Trafikkulykkene måtte eg trø til i, men ikkje på etterlysningene..
    Men kjenner litt på at eg nok bør bli flinkere til å reagere. Men hadde noen fallt om foran meg, hadde eg nok bare reagert på refleks.. Er vel litt innebygd å reagere som helsepersonell, eller?!

    Når det gjelder å stoppe for nødlys på natta, hadde eg og hatt problem med. Tanken om å sjøl få problem ligger jo absolutt der..

    Ha ein flott søndag!

    SvaraRadera
  4. Eg bor foreløpig bare tidvis i Skåne :) Vi bor foreløpig mest i Stavanger, og jobber her, men pusser opp hus og eiendom i Skåne :)
    Etterhvert er tanken å flytte til vårt kjære Skåne, når uset er litt meir ferdig og vi begge har jobb der :)

    SvaraRadera
  5. Jag tycker det är väldigt bra att du med ditt yrke stannar, men jag avgör nog från gång till annan hur jag gör. Tack och lov har det inte hänt så många gånger, men en gång trillade en man ner bakom mig på en central gata i Göteborg och jag kom precis från doktorn så jag ringde på honom, det var bra, tror jag.
    Agneta kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att reagera är det absolut viktigaste, det är "ohjälpen"/passiviteten som är farligast, så helt rätt gjort av dig!

      Radera
  6. Lite trist är det att så många är så rädda för andra människor att de inte törs hjälpa till när det hänt nåt elände.

    SvaraRadera
  7. jo, på natten skulle jag nog också vara för rädd för att stanna och fråga om det behövs hjälp
    kramar

    SvaraRadera
  8. Hej

    Man behöver inte ha kunskap i livräddning eller annat för man kan bara ringa 112 och så vägleder dom en hur man skall göra. Är utbildad i MAP och jag säger....bättre göra lite än inget.

    Nästa gång är det kanske man själv som ligger där.

    SvaraRadera
  9. Jag stannar och hjälper. Behövs det inte så fortsätter jag vidare.

    SvaraRadera
  10. Precis som du, skulle jag tveka oerhört inför att stanna vid en bil med varningsblinkers efter mörkrets inbrott men faller någon ihop springer jag automatiskt fram för att hjälpa. Det hände så sent som för två veckor sedan inne i stan, när en kvinna bara föll ihop bredvid mig. Nu hade hon "bara" snubblat och klarade sig med ett blåmärke på knät.

    Vid en trafikolycka försöker jag hålla mig ur vägen om det finns annat folk där. Visserligen har jag gått en vårdutbildning men det är för ganska exakt 20 år sedan och är ingen kunskap som har underhållning sedan dess...

    Kram

    SvaraRadera

Ja, och...?