Efter en stund fick jag träffa en madam som påminde om Tiffany från Hipphippgänget. Först beklagade hon att jag fått så många olika besked, och när jag då sa att min mor även bl a behövde hjälp med tvätten sa hon: "alltså det kan inte du säga, det måste din mamma själv säga!" Nähä. Så nu ska en biståndshandläggare kontakta mamma så min mor själv får uttala dessa magiska(ironi) ord direkt till biståndstanten.
"Fint" sa jag till Tiffany, "då ska jag följa upp att det blir gjort".
"Alltså, det behöver du inte," sa Tiffany och fortsatte "du kan lita på oss!"
"Du har själv precis beklagat flera motstridande besked från er, så det tror
jag nog inte jag köper", sa jag. Och stegade ut.
Jag hade dessutom önskat att någon kunde titta till henne en gång om dagen, men det blev det avslag på. Hon har ju larm. Bara faen så svårt att trycka på om man ligger medvetslös! Så det har vi fått lösa genom att be hemsjukvården komma och ge henne hennes mediciner på morgonen, på så sätt får hon ju tillsyn varje dag, utan att det kostar extra, för det ingår i kostnaden för hemtjänsten.
Ge mig en whiskey säger jag bara.
| Tiffany (länk) |
33 stön/garv/hueskak:
Kan bara säga att jag är inte ett dugg förvånad. Och nu har din mamma dig. Hur skulle det fungera annars?
Och larm ja - när jag hade jobb utanför hemmet försökte jag ordna larm till maken, men det gick inte, för man måste då ha telia som bredbandsleverantör och det har inte vi, så vi har telefonnumret till larmet som vi kan ringa om t ex maken skulle ramla. Praktiskt va?
Och det här att man ska lita på - tror dom man är dum eller?
Nu hetsar jag upp mig lite här för dig och din mamma, men kör på så länge du orkar!
Kram!
Fyfan :(
Tråkigt att det ska behöva vara så svårt att få den hjälp som man har rätt till. Bra att du stod på dig!
Man kan bli hemskt trött!
Att det ska behöva krångla så där, för att få den hjälp man har rätt till. :/
Det er dessverre ikkje ukjent at ein må krangle seg til hjelp!
Tøff du :)
Ta deg ein sterk ein ;)
Det är så man fasar för att bli gammal! Kom sen ihåg, att om din mamma behöver boende, då måste man tacka ja till första erbjudandet. Annars hamnar hon sist i kön. Tackar man ja däremot kan man ha kvar sin första plats till önskeboendet! Detta fick jag veta häromdagen.
Jobbigt för dig att bo så långt bort!
Kram på dig!
Som jag stred för att min mamma skulle få färdtjänst så vet jag precis vad du går igenom! Jag eller mamma fick tack och lov rätt i kammarrätten det jag hjälpte henne att överklaga...
Vi mötte några Tiffany-typer vi med...
Uuuuhhh. Hur kan det ha blivit så här.....helt j-a otroligt.
Kram
Fyfaen för detta välfärdssamhälle som numer är mer eller mindre nedmonterat. Heja dig! Och heja alla engagerade anhöriga!
Visst blir man förbannad! Kämpa på och ge dig INTE! Tyvärr är det nog utmattningsmetoden som gäller :/
Kram till dig och din Mamma!
ARGH!!!
Så otroligt frustrerande!! :(
Man upphör aldrig att förvånas över hur oflexibelt det kan fungera
Suckar djupt med dig, och blir förbannad å din Mors vägnar! En sådan tur att hon har dig som Dotter.
Nej, en sådan typ träffade vi på, och jag är trots allt tacksam att vi inte behövde lämna Mamma i deras händer.
Kramar till dig och din Mor.
Takk, no har eg ikkje fullt så dårleg samvittighet etter telefonsamtalen eg hadde med heimesjukepleien sjølv i dag. Dei kom ikkje som lova til mi gamle mor i dag tidleg. Etter at eg hadde vore kald og taus i telefonsamtale med heimesjukepleien tilbaud den nedlatande dama med austlandsdialekt (får ut piggane hos ein vestlending) at dei kunne stikka innom ved lunsjtider. Eg takka ja. Sjekkar med mor mi om dei dukka opp. Ja, fortel ho, men dei kunne ikkje hjelpa ho, for dei hadde gløymt hanskar. Dotter mi, som har vore sommarvikar i heimesjukepleien, fortel at det er frivillig å bruka hanskar. Mor mi trong hjelp med å tre på ein støttestrømpe. Foten er utan sår. Dette er mor mi sitt første møte med heimesjukeleien. Alle kan tenkja seg at det å få ein sjukepleiar inn i heimen ikkje berre er enkelt. Me er to barn som i heile januar har vore sjukepleiarar. Eg er 56 år, har full jobb i ungdomsskulen, er beinskjør, og har i tillegg fått ein smertefull kink i ryggen. Takk, det gjorde godt å få skriva dette. God helg frå Cilla.
Cilla: Har du en blogg?
Nei, eg har ikkje det. -Har ikkje tid, brukar ein del tid på å trena for å hindra meir beinskjørhet. Ynskjer deg og dine alt godt, og kjem til å følja bloggen din vidare. Likar humoren din!
Cilla: Så synd! men med tiden kanske...?
Tråkigt att man ska behöva tjata sig till allt, hur har de det som inte har en Osloskånska som dotter...
Det kan man undra?
Äldrevården i detta landet ger en betydligt mer att önska. :(
Hoppas din mamma får det bra!
Trist att det ska behöva vara så krångligt. Det tär ju på alla inblandade. Jag har nog haft tur med mina föräldrar för jag upplevde aldrig detta krångel.De fick hjälp med allt ( inte gratis såklart ) hemvård, tvätt, städning.
Hoppas det löser sig för din mammas del också
Pyha, følelsen af at løbe panden mod en bureaukratisk mur af modstand og uvilje er virkelig opslidende.. Jeg håber, din mor ender med at få den hjælp hun har brug for!
Eller kanske en flaska W?
KRAM
tror nog det är tiffany själv som behöver tittas till minst två ggr per dag...
For fasan!!
Man blir jo ikke overrasket, men fortsatt like forbannet!
Tenk på alle som ikke har oppegående døtre som kan kjempe saken - arghhhh!
Håper mamman din får all hjelp som er mulig å få nå!
Bara faktat att hon såg ut som Tiffany, skulle göra mig mycket tveksam....
Håller tummarna för dig!
Jävlar. Jag blir så upprörd. Och ledsen. Jag hoppas verkligen att din mamma får det hon behöver - det hon har RÄTT till. Och du- fin fina du- du är en fantastiskt dotter.
KRAM!
Bra kämpat. Men det är bedrövligt att det ska behövas kamp för att man ska få det man borde ha rätt till. Man blir ledsen.
När ska hjärtat komma till tals istället för paragrafer och chefers godkännande? Stå på dig, även om det är förtvivlat jobbigt!
Ge Tiffany vad hon tål!
Att ha anhöriga som behöver hjälp från socialtjänsten är ett lite helvete. Ge inte upp!
Jag har just gått genom hela den processen med lilla mormor. Har precis motsatta erfarenheten. Allt har gått smidigt, snabbt o utan minsta krux. Skillnaden har dock varit att jag tog mormor till vårdcentralen, ordnade en demensutredning så att hon fick en diagnos o därmed helt andra förutsättningar för hjälpbehovet. Idag räcker det tyvärr inte med att bara vara gammal. Hoppas verkligen att det löser sig för din mamma. Det är hemskt att stå bredvid o se sina kära fara illa.
Hei er nå inne på din blogg for förste gangen! Åh hör du, trist historie det her med vården i dette landet! Veldig bra att du sto på deg får jeg si! Meget smart drag å få tillsyn hver dag till mor med medisinene!
Ådu, jeg fannt en sak i din oversettning till svensk som jeg grunnet litt på..; "trang i nötta" - i mine hjemtrakter betyr det att ´noen er litt dum i hue... eller noe sånnt. Takk for fin blogg!
Skicka en kommentar