QUE??? Norsk og svensk ordliste i rubriklinjen här -----------------------------------------> lyft blicken ett hack upp!

*********************************************************************************************************

31 mars 2010

Undran

På tal om det här inlägget; så funderar jag lite över dom djur som finns kvar i samma familj, och som tydligt är "av" med sin kompis, dvs går och letar och så. Kan det vara så att dom lättare hade accepterat det om dom hade fått lukta/se/uppleva sin döda djurkompis? Hur fungerar det i djurvärlden?
Nån som vet/tror/kan nåt om det?

10 kommentarer:

  1. Jag tror absolut på att de borde få se o lukta på sin döda kompis-men det är ju inte lätt att ta med sig de levande djuren till veterinären också- eller först ta hem den döda/e för att sen lämna tillbaka för kremering. Min Stella sörjde o grät, o rymde två ggr när hennes bäste vän dog. Det var Hemskt att se en så ledsen katt.Jag ångrar att jag tvättade hans filt så fort, hon borde ha fått behålla den.

    SvaraRadera
  2. Åh, det känns så sorgligt vilket som...

    SvaraRadera
  3. Jag har testat det en gång med en katt. Den som blev kvar hemma luktade på den döda kompisen och började sen "gräva" runt den för att täcka över den. Hon fortsatte dock att leta ändå, och jag har fått förklarat för mig att den döda luktade annorlunda, så det var inte kompisen, utan nån dött som skulle grävas ner. De går tydligen på lukt och inte utseende.

    SvaraRadera
  4. .....du är välkommen om du har vägarna förbi! alltid!
    ja, dom stackars djuren.....vi hade två goldens förut. när den gamle togs bort visade den kvarvarande ingen sorg eller vilsenhet.....mer kanske att...ååååhhh, nu får jag ensam allas uppmärksamhet, hon verkade trivas som fisk i vatten på stört....
    hmmmmm...
    kram
    agneta

    SvaraRadera
  5. När jag var tonåring blev familjens katt överkörd. Hunden fick nosa och vara med på begravningen. Det första han gjorde efter att vi gått in var att smita ut och förtvivlat försöka gräva upp katten igen!
    Tror han tyckte vi var grymma som grävde ner hans kompis.. :(

    SvaraRadera
  6. Jag tror inte det hjälper, tror mer det är vissa beteenden/tillfällen de saknar, inte individen som sådan....

    SvaraRadera
  7. vi hade två katter, varav den ene dog, blev påkörd. hans kompis lotta skrek, hon luktade aldrig på honom, hon satt inne o såg honom antagligen bli påkörd genom fönstret!
    det tog tid, hon letade hon ylade ( om nu katter kan yla) och var helt förstörd..

    tror dom har sitt sjättesinne helt enkelt och vet när något hänt...

    kram

    SvaraRadera
  8. Ja..man undrar lite över djurets naturliga beteende!? Det vet vi ju egentligen inget om..känns det som!?

    TACK SÖTA DU...för att du vaktade min TW-väska!! Det känns tryggt!!!

    GLAD PÅSK pössen //Anna

    SvaraRadera
  9. Jag tror inte det är själva djuret dom saknar, dom reagerar på att det är annorlunda. Som att byta miljö, flytta o.d.
    Men hursom helst... Glad Påsk på dig! :-)

    SvaraRadera
  10. Hunden, mycket äldre, dog och katten sörjde verkligen. Blev klart neurotisk och saknade. Och ändå hade hunden hållit en mycket strikt linje. Inget gull där inte.

    SvaraRadera

Ja, och...?