QUE??? Norsk og svensk ordliste i rubriklinjen här -----------------------------------------> lyft blicken ett hack upp!

*********************************************************************************************************

31 mars 2010

Sorg

Den sista veckan har tre bloggvänner mist sina djur, eller rättare sagt tagit sitt ansvar som riktiga djurvänner och låtit sina djur få somna in. Så ont det gör i mej att läsa om tomhet och saknad. Några har  andra djur som gått och letat efter den som blev borta, inte så lätt att vara djur och mista en kompis heller tydligen...

Så kramar till IQ Badboll som miste sin Kajsa Katt,
UlrikaSyr som miste sin katt Allis och
Fabulousforty som miste sin hundvän Mix.

Att man gör det rätta gör inte saknaden mindre. Jag vet.

13 kommentarer:

  1. Nej, det är svåra beslut att ta. Men man har många goa minnen kvar, som tur är. Fast just i sorgen kanske det inte hjälper så mycket.

    SvaraRadera
  2. Sorg och glädje blir så stort och mycket i bloggvärlden, man får så mycket av allt!

    SvaraRadera
  3. Saknad är alltid saknad...

    Ha en bra resa! KRAM.

    SvaraRadera
  4. Tittar in på din fina blogg och helt plötsligt så får jag dåligt samvete för mitt senaste inlägg. Särskilt när du skriver så fint om djur!
    Ha en fin dag!
    Kram ifrån Peter Olofsson!

    SvaraRadera
  5. De där djuren.. Många gånger har jag tvekat att skaffa nya när jag mist något djur. Vill inte utsätta mig för eländes sorgen!
    Men de skänker ju så mycket glädje!

    SvaraRadera
  6. Å... jag vet hur det känns att förlora en kär fyrfota vän.
    Ska gå in och läsa hos dem.

    SvaraRadera
  7. Jag vet med..och det är en otrolig gigantisk sorg. Ett hålrum i hjärtat som inte kan fyllas, man "får" nya fyrfota kärlekar, men hålrummen från de som inte finns längre kan inte fyllas..
    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  8. Kram söta du!
    Det gör så ont fast man vet att det var det enda rätta. En hund och en kisse finns kvar och hjälper till att fylla tomrummet. Din medkänsla tröstar och värmer!
    Tack!

    SvaraRadera
  9. Tack Goa du!

    Det är tomt efter Allis, men det värsta är nog att Homer känner sig ensam och går omkring och letar.
    Svårt att förklara för en katt.

    Men det hjälper att veta att man gjorde så gott man kunde, kunde medicinen inte hjälpa så finns det bara ett val. För mig.
    Hur ont det än gör.

    Kramar i plentymassor
    *kramar om hårt och länge*

    SvaraRadera
  10. I regel kommer man till dessa förfärliga beslut.....det känns inte bra att fatta besluten SAMTIDIGT som det känns väldigt bra att kunna göra det.....
    Vår vovve golden hunden Kalle åkte vi med på Nyårsafton 08 och......tja! Vi saknar honom mer och mer...!
    Kram
    Agneta

    SvaraRadera
  11. Nej, det gör det verkligen inte men man har i alla fall tagit sitt ansvar som djuägare. Minns en hund i grannskapet. Han fick bäras ut för att kunna kissa... Så får det inte gå till även om att mista ett djur är otroligt svårt.

    SvaraRadera
  12. Det är inte lätt.... Men det är dock det enda man vet när man skaffar ett djur, att den dagen kommer.

    SvaraRadera
  13. Ja fy, det är hemskt att behöva fatta ett sådant beslut. Tänker på de stackarna som måst göra det nu.

    Fint skriver du om det och det är nog en liten tröst.

    Markattan, hemma om du har vägarna förbi

    SvaraRadera

Ja, och...?