QUE??? Norsk og svensk ordliste i rubriklinjen här -----------------------------------------> lyft blicken ett hack upp!

*********************************************************************************************************

22 januari 2010

Igen

Det är ju inte till att komma ifrån att jag
hänger mycket på Faschings blogg om dagarna.
Många kommer med goda råd,
har åsikter om hur sorgen ska bearbetas,
och hur andra runt om ska förhålla sej till detta.

Jag vill bara be om en ting:

Glöm inte den resurs som de unga runt om besitter!
Dom må vara oerfarna i så mycket i förhållande till livet,
men vi behöver så väl deras mod och styrka.
Dom har en ungdomlig envishet som vi äldre kan nyte så gott av.

Låt dom få komma till, var lite ödmjuk.

Det är allt jag ber om.

12 kommentarer:

  1. ...och mindre barns självklara sätt att se saker och ting.

    SvaraRadera
  2. Det märkte vi inte minst efter bussolyckan där flera klasskamrater till pojkarna dog eller blev svårt skadade.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Du har rätt! Man ska lyssna även på de unga. Jag vet själv att jag ofta dissar yngres argument eller diskussioner på nätet för att de är just unga. Jag orkar inte med deras glöd och naiva entusiasm jämt. Jag är en bitterfitta vissa dagar och vill tydligen vara en sådan också! Men ibland drömmer jag om de där unga, arga, kreativa människorna som handlar. Jag vill hänga med dem. Stoppa farliga båtar i hamnen, rota efter mat i affärernas containrar eller kasta tårtor på politiker. Men man blir bekväm, eftertänksam och realistisk som äldre. Inser att det spelar ingen roll vad än vi gör. Politikerna gör som de vill. Annars kommer USA och talart om hur de ska göra.

    SvaraRadera
  4. Jag jobbar ju med sorgbearbetning jag. Och jag har noterat att det vanligaste misstaget människor gör är att man försöker laga smärtan i hjärtat med logiska resonemang som bara hjärnan förstår (Ex "han behövde inte lida i alla fall" Ok kanske inte men förlusten gör inte mindre ont för det). Det funkar för stunden men inte i längden. Det finns många myter om sorg där ute och inte minst är vi alla och envar rätt bra på att slänga oss med dem eftersom vi så förtvivlat gärna vill trösta och ta bort smärtan från den som har ont. Möt istället. Var ett hjärta med öron, utan mun, som bara lyssnar på den som är "drabbad". För det finns ett enormt behov av att berätta om det som hänt.

    Kram Oslo. Du är fin du som bryr dig så.

    SvaraRadera
  5. Och en sak till som man aldrig får glömma när det handlar om sorg. Min väg ut behöver inte alls vara din väg ut. Vi har alla helt olika sätt att hantera sorg.

    SvaraRadera
  6. Ja, vi sörjer alla på olika sätt. Det finns inget rätt och fel. Som medmänniska vill man gärna laga det som gått sönder, men det går ju inte. Det sägs att det fanns en indianstam där änkorna skar av sig en bit av sitt finger för att inte kunna fly från smärtan och sorgen. Men som sagt vi hanterar döden på olika sätt. Sorg tar dock tid och en bit av den har man med sig resten av livet.

    SvaraRadera
  7. När jag möter andra i deras sorg säger jag: Det finns inga ord så jag säger ingenting, men jag finns här om du behöver mig.

    SvaraRadera
  8. När en av våra elevers syster dog hastigt så var kompisarna och derad närvaro ett stort stöd. Sedan är det så väldigt individuellt det där med sorg. Bara man tänker på att inget är fel...

    SvaraRadera
  9. Som sagt, alla sörjer olika.

    Även jag har läst hos Fasching nu, och på nåt sätt är det skönt att låta tårarna få fritt löp över nånting som VERKLIGEN är sorgligt - liksom de andra dödsfallen som jag har i grannskapet.

    Jag försöker kväva mitt eget gnäll och släppa ut sorgen där den verkligen "får" finnas - det känns mest rätt för mig.

    SvaraRadera
  10. Man kan inte göra mer än att lyssna, finnas till hands och lyssna ännu mera. Sorgen ser så olika ut. Men man måste genom den, det finns inga genvägar.

    Du har en välförtjänt Award att hämta på min blogg, när du vill och orkar. Kram!!

    SvaraRadera

Ja, och...?