I lördags var jag ute och fikade med en väninna. Fullt med folk var det på Gallerian. När jag kommer med mitt kaffe och ska sätta mej, får jag syn på en liten ledsen tjej på sisådär 6 år. Hon gråter. Många på kaféet tittar på henne, ingen gör något. Flera barnfamiljer med egna ungar runt borden, tittar också på henne.
Så jag går fram till henne och säger:
-Så ledsen du är, varför?
-Jeg har mistet Mammaen min!
-Da skal vi finne henne! säger jag.
En liten hand i min, och vi går till informationen och
ber dem ropa upp Mammans namn.
Men varför tittade så många utan att prata med henne?
Varför var det ingen som brydde sej?
Jag blir så ledsen i själen av att behöva undra över sånt...